många av mina favoritbloggare har kommit att bli mina främsta förebilder. 

det är så enkelt att ta del av deras åsikter, deras tankar, våra likheter, det jag beundrar. 

när förebilder krossas däremot, då krossas också en bit av mitt hjärta. lika lätt att ta del av det bra, lite lätt är det att inte hålla med. att förvånas och bli lite ledsen. 

har alltid mer eller mindre använt bloggar som en undanflykt från mitt egna liv. för att inte känna mig ensam, för att veta att det finns fler som mig.

hjärtat som krossas när det visar sig att dom inte förtjänar att höjas på piedestal av mig.

finns det bara jag trots allt?  

idag åker jag tillbaka till stockholm. till skolan, pulsen, ensamheten, gemenskapen. både skönt och lite jobbigt. 

har hunnit med en halvtimmas promenad nu på morgonen. och tre stycken kakor. fan. 

imorgon börjar jag i alla fall med nutrilette. 

ungefär såhär tänkte jag mig det:
frukost: 1 påse, 111 kcal

lunch: skolmaten. inga kolhydratet/sås, mycket grönsaker+vatten, 200 kcal

mellis: 1 äpple, 70 kcal

middag: 1 påse, 111 kcal

= ~500 kcal.

eller? borde bli det om jag äter 200 kcal till lunch i alla fall, fast det kanske är för snällt räknat. 

puss.